Förkyld samt urinvägsinfektion. Alla sår i min mun, efter att min häst tänkte döda mej, svider så in i helvete så jag kan bara dricka med sugrör och tugga maten på höger sida. Inte sådär jäkla najs direkt. Men jag ska glädjas åt att mina hästar var så fina igår! Jag hoppade upp utan varken blod eller tårar och båda var fantastiska att rida! Den här dagen skulle startat för länge sedan men orkade inte i morse. Det var så grått och tråkigt ute när jag kikade genom fönstret så jag somnade om igen. Så fort jag får lite ny medicin osv kan dagen köras igång på riktigt!!
Idag smäller det!! Mina kära vänner i Avesta tar studenten, wohooo!! Ska dra ner till djup och fira Tove sedan fram till by och fira Hanna. Kvällen består utav ännu mer firande i stan med Hanna och andra! Hon ska veta att denna dag kommer bli den bästa i hennes liv och då vill jag såklart vara med! :) Sedan som alltid, när jag bestämt mej för att hitta på något kul så ska något mindre kul bromsa mej på vägen. Varje gång jag går ut med mina vänner blir jag sjuk och ännu sjukare några dagar efter. Denna gång är jag nästan frisk, på bättringsvägen i alla fall! Men igår bestämde sej ena hästen för att jag inte var välkommen upp på ryggen, så jag blev nockad rejält. Jag gråter aldrig när jag gör mej illa, och det är inte första gången jag blir nockad heller! Men jag skrek som om jag höll på att dö och grät som ett litet barn.. jag trodde att mina tänder slagits ut, att jag bitit igenom läppen, att hakan samt hjälmen var krossade. Jävlar vad ont det gjorde!! Men tänderna sitter kvar, har ett litet hack i ena bara. Läppen bet jag nog halva igenom. Hakan är blå och halva underläppen ser botoxad/uppäten ut. Kul. Jag som skall vistas bland folk ikväll. Superduper.
Jag är störd och trög, det är ingen nyhet. Men jag undrar vadfan jag gör i Avesta för tillfället. Jag har lämnat kvar allt i Västerås. Vänner, hästar och allt det jag vill ha. Snart kommer jag på varför jag inte stannar i Västerås men just nu är det väldigt trögt och tråkigt.. Studentdagen var den roligaste dagen i mitt liv! Så många minnen, så mycket hände. "Kära" återseenden, så mycket folk som jag saknar redan nu. Speciellt vännerna i min klass! Fyfan, mer än en tår fälldes under kvällen♥ Nytt folk, gammalt folk, mest nytt dök upp. Nej som sagt, roligaste dagen i mitt liv men nu är det över! Dock får vi se hur länge jag kan hålla mej borta!!
Sedan som alltid, när jag bestämt mej för att hitta på något kul så ska något mindre kul bromsa mej på vägen. Varje gång jag går ut med mina vänner blir jag sjuk och ännu sjukare några dagar efter. Denna gång är jag nästan frisk, på bättringsvägen i alla fall! Men igår bestämde sej ena hästen för att jag inte var välkommen upp på ryggen, så jag blev nockad rejält. Jag gråter aldrig när jag gör mej illa, och det är inte första gången jag blir nockad heller! Men jag skrek som om jag höll på att dö och grät som ett litet barn.. jag trodde att mina tänder slagits ut, att jag bitit igenom läppen, att hakan samt hjälmen var krossade. Jävlar vad ont det gjorde!! Men tänderna sitter kvar, har ett litet hack i ena bara. Läppen bet jag nog halva igenom. Hakan är blå och halva underläppen ser botoxad/uppäten ut. Kul. Jag som skall vistas bland folk ikväll. Superduper.
