I stallskrubben:
Emelie tar på sej sina stalldojjor och sin röda jacka. Hon letar efter sina vantar, som vanligtvis brukar ligga på golvet, men hon hittar dom inte. Inte någon stans.
 Förbannad kliver hon ut i det sköna vårvädret och stoppar händerna i fickorna på jackan.
"Nemen !" säger hon och tar upp sina vantar ur fickorna och skrattar lite lågt för sej själv.
  När hon kommit ner för trappen ser hon en skugga på marken som fladdrar hejvilt, så hon springar allt vad benen orkar in i stallet. I stallet var det mörkt, så hon trevar med ena handen utsträckt framför sej tills hon hittar dörren till logen. Där fyller hon 4 IKEA-påsar med hö, 1½ kg i varje påse, och går på sin vakt ut till hästarna. Inga fjärilar inom synhåll.

När hästarna fått lunch var det bara att gå in igen. Emelie tänkte då inte på dom faror som lurade bakom hörnet, och gick med avspända steg mot huset, men stannar tvärt när ännu en skugga blir synlig på marken. Hon tittar upp mot himlen och får se en fjäril, likt ett monster med vingarna utsträckta i anfallsposition.
Emelie säger någonting i stil med: "Waääh", och springer som aldrig förr fram till trappen där den feta katten Boris ligger och solar. Utan någon som helst förvarning rycker hon tag i  Boris, som jamar högt och ilsket.
"Boris, ÄT!!!!!" skriker Emelie och kastar Boris rakt ut i luften och tar trappen i ett enda steg och slängar sej på dörren. Boris som landade i en vattenpöl kom gående i lugn takt mot huset, men mer hann inte Emelie se, då hon satt i köket och stirrade panikslaget ut genom förnstret i väntan på att mamma skulle komma hem.