Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att det snart är sommar! Härliga sommarlov, härliga värme, tid med mina underbara hästar, vänner och min familj! Året i Västerås har varit lagomt tufft, men jag har tamefan klarat av det, med nöd och näppe. Kan inte låta bli att känna mej en aning stolt faktiskt.
Det är nu jag tänker, det är bara två år kvar som komme gå superfort. Men man tänker inte alls på allt plugg, alla nya kurser och att, det faktiskt är TVÅ hela år kvar. 
 
Jag längtar efter ledighet, lite privatliv, lite mindre att tänka på och oroa sej över. Men ska man vara idiotisk och tänka på verkligheten så blir det knappast mer ledighet efter att jag är färdigutbildad. Jag kommer att leva ett liv som tränger in och gör mitt privatliv till mitt sociala liv, jag kommer att ha en massa att tänka på och ännu mera att oroa mej över.
 Men jag kan i alla fall längta efter känslan när man väl har den lediga tiden, som dagarna efter den slutliga examen. Eller vad vet jag? Det känns i alla fall som att jag längtar efter den dagen.

Jag vill inte åka iväg och jobba, jag vill vara i mitt stall med mina hästar och mina bästa muppar. Jag vill inte stå på en ridskola med en massa jobbiga ungar och mocka skit dagarna ut och in, jag vill utbilda hästar och ha en massa personal som glatt mockar skiten och plockar undan det jag röjer fram. Jag vill skapa mina egna rutiner, inte hålla mej efter någon annas och springa runt med hagscheman hit och helgjourer dit.
Men..
Jag kommer att mocka mitt stall, dvs om jag har den lyckan att ha ett eget. Jag måste dela min vardag med personer som jag antagligen kommer spy på, eller störtälska. Jag kommer få plocka undan allt jag sprider runt mej, jag måste planera och följa planeringar, jag kommer säkert hamna på en ridskola på deltid och ha mitt liv vid sidan om för att överleva..
Men..
Jag -åter igen- längtar efter att kunna vakna i mitt eget hus med de bästa mupparna i hela världen, gå ut till mitt stall och släppa ut mina egna hästar, skapa egna rutiner i stallet, veta att allting har sin ordning. Att kunna leva på det jag älskar, tjäna feta summor på det lilla jobb jag vill göra.. Om man ändå fick betalt för hur mycket själ man lade ner i sitt jobb?
Jag kommer att inom en avlägsen framtid känna just allt det jag längtar efter.  Inom en mer eller mindre avlägsen framtid, kanske i en annan dimension. Där pengar endast gynnar mej eller nåt..

Men så var det just det.. Några år kvar. Några år som kommer kännas som en evighet, men kommer det leda någonstans? Hah..
Jag börjar mina äventyrsdrömmar bara några dagar efter skolans slut. Lade jag in allt mitt längtande på ett schema så skulle detta vara prio ett. Det är en början på att längta ännu mera. Haha detta leder ingen vart känner jag.. är det inte någon annan än jag som ligger sömnlös om nätterna och bara längtar bort? Längta är väl beroende på vilka förutsättningar man har antar jag..?
 Har man allt man begär och lite till så längtar man kanske till att få komma bort och bestämma lite över sej själv, kanske åka till Tyskland eller Holland och köpa sej en häst där, skaffa sej en svindyr "gård" där man överlever på personerna installade  som tror sej vara så mycket bättre än alla andra eftersom de står i ett stall där man betalar den månadshyran som man i vanliga stall betetalar per år sammanlagt liksom.. Man lever så strategiskt, klockan si och så är det mellan-lunch-och-eftermiddagsfodring, just då är det intag för att hästarna ska äta sitt åttånde mål kraftfoder för dagen osv..
Nej, men vad är det för liv egentligen? Man vill ju kämpa och ha ut någonting av det. Ex längtan, målsättning, avklarade mål och faser, hamna i kriser, uppleva det där tillfället när man har pengar över som man själv har slitit ihop.

- Solen lyser inte lika varmt alla dagar.
Ett Irländsk ordspråk, ligger någonting i det..!