(Kopierat från en kommentar om Q)

 

Det här med att uppskatta och inte uppskatta.. jag förstår faktiskt inte ens hur man kan slänga ur sej något i den stilen. Det har helt och hållet med mej att göra bara, så som jag tycker och känner.

Som ni kanske känner till (?) så har jag gett min häst B till min syster. Dels, för att våran C, som min syster red och tävlade inte höll, och dels för att jag och B inte klickar tillsammans! Så ja, den kvällen C kom hem från veterinären sa jag till min syster att  hon kunde få henne. Jag tyckte så synd om henne. (Klart man ger bort sin egen häst bara för att slippa se sin syster ledsen? Det gör väl alla.. eller?)

J såldes när jag var på Irland senast. Därför har jag ingen häst, ingen egen som jag älskar, tar hand om, rider och tävlar. Ni som har häst vet hur det känns att helt plötsligt inte ha någon längre, och ja, jag känner så varje dag.

Det är inge synd om mej, jag har hästar runt omkring var jag än vänder mej. Hästar över allt. Men det betyder inte att jag bara väljer och vrakar som om inget hänt. Om ni visste hur tacksam jag är över att jag får rida min tränares hästar, rida Q i gy-stallet, hjälpa kompisar.. då skulle ni inte ha något att säga till om.

Jag får utbilda och hjälpa till, lägga upp planeringar, se utveckling, utveckla, rida, ta hand om Q. Vad finns det inte att uppskatta i det?

You don't know a thing,

du känner inte mej. Jag brinner för att få hälpa till, brinner för unghästarna, jag lever för hästarna. Jag skulle aldrig vara otacksam eller fräck så länge det gäller hästarna. Jag gör det jag älskar och älskar det jag gör.

Det jag inte uppskattar är den skit jag fick för detta.

Ni skulle sett Q idag. Aldrig sett honom så fin!  Han var till och med fin i galoppen i båda varven. Imorgon är det dressyrträning för nån Carro. Vet inte om jag v ar så övertygad när treorna red för henne.. vi får helt enkelt se hur det går. Ska då rida Q!

 Men hur kan du säga att jag inte uppskattar det?