Det kan inte gå en enda dag utan tjafs eller gråt. Den här helgen har varit sjuk minst sagt. Har inte ens hunnit rida Qleenie vilket suger stenhårt! Tjafs om hästar, tjafs om plugg och här får man inte ens tycka som man vill. Går det att ta en paus från livet och komma tillbaka när man är redo? Imorgon är jag på bilskolan hela fördömda förmiddagen. Får alltid ont i magen när jag åker dit eftersom jag fortfarande inte greppat vad som är så fantastiskt med att köra bil.. förstår det inte alls. Bra går det ju, kör fortare än vad jag egentligen vågar och har inte kört över någon ännu. *peppar peppar ta i trä..! Men nä.. på hästryggen styr jag bäst. Är så himla trött nu. Sova vore en bra ide men vem har tid med det när dygnet har ynka 24 timmar? Inte jag. Ett evigt plugg som inte fastnar det känns verkligen hopplöst ibland. Att ta vara på tiden samt vara ute i god tid hör inte till mina principer men försöka duger de kommande två veckorna. Klarar jag bara av det sablans körkortet kommer jag i balans igen hoppas jag. Ett moment mindre att ta itu med. Mer tid! GÄÄÄSP låt bara morgondagens första timmar passera snabbt och smärtfritt så är jag nöjd för stunden. Queenie ska ridas och promenera, jag ska plugga och måla stall, planera och plugga mera. Alltid är det någonting. Mitt livs sista sommarlov äts upp av elakheter som körkort, bokanalyser och ren skär orättvisa. Nu behövs det en fet motivationshöjare!!