Beroende av:Mina hästar, måste alltid ha något sött inom räckhåll, min telefon.Vad behöver du mest just nu:Fet smäll i huvet så att jagg sover gott och länge inatt.. haha ;)Vad tror folk om dig?:Det vill jag inte veta..Stämmer det?:Förmodligen inte..Vad får du oftast komplimanger för?:I min ridning - bra sits, mjuk och följsam i handen, stadig och lugn.Annat - Jag sköter alltid mitt jobb och får bra cred för det. Innan jag klippte av mitt hår tyckte de flesta att jag hade så fint och långt hår. Shit asså komplimanger kopplar jag mer till ragg och sådant av någon anledning. Fett svårt, jag får nog bara komplimanger av fulla människor.. det känns ju bra, eller? Brukar du skratta för dig själv?:Hahaha ja varje dag oavsett vad jag gör eller vart jag befinner mej! :DNästa mål i ditt liv:Öö.. har inget livsmål direkt. Men jag ger inte upp och jag tänker fortsätta kämpa för vad jag trorpå. Just nu tror jag på min Queenie, även om det kommer tatid och bli en lång resa. Allt annat är tungt och segt att ens bry sej om, Queenie är mitt allt och största fokuset ligger i att få henne hållbar igen. Hon är så jävla bra, det är vi tillsammans och det är verkligen värt att kämpa år ut och in för♥ Kännner alldeles för ofta hur jag vill för mycket. Som tidigare nämnt står jag kvar här och upprepar det samma som förra året ungefär vid den här tiden. Vill skjuta genom taket och göra så mycket.. :/ Hur svarar du i mobilen?:Aa de e Emelie!? Eller, Aa Hallå? När mår du bra?Är du bortskämd?Materiellt NEJ. Med kärlek ftån familj och vänner JA. Stöd, ofta är jag på en avriven sida till mitt livs uppslagsverk som inte är menad att läsas upp tror jag. Min familj hänger nog inte med i mina planer och mål men jag vet att de står bakom mej vad som än är. Det är jag tacksam för!Just nu har jag en känsla, nästan ett begär som jag burit på i tre års tid. Det kommer jag aldrig få stöd till, bara kloka ord för avvisande. Det gör mej så liten och hjälplös även om jag aldrig varit säkrare. Jag hoppas nästan att känslan försvinner, om den inte gör det efter 2014 sommar (?) så vet jag inte vad jag gör. Det blir då ett break i mitt liv som kommer bli sjukt jobbigt och då har jag i inte det stöd jag vill ha. Surt sa räven eller hur var det? Men när livet erbjuder en dröm som öcerträfdar alla förväntningar kan man inte sörja när det tar slut. Nog hugger det litet i hjärtat..
