Dec. 26, 2013
Det finns en känsla som är ganska dryg. Egentligen brutalt jävla jobbig. Man vet precis vad som kommer att hända, men inte om det kimmer gynna en eller inte. Ändå flinar man smått för sej själv som om man såg fram emot det. Samtidigt är man orolig och rädd. Även spänd och nervös, tänker man, men då dyker det där flinet upp igen. Låta det hända - eller inte. Man är så fett ovetande även om ena vägen leder till all klarhet man har. Det man egentligen funderar över är väl vad som händer när man valt den andra vägen. Just nu fyller det mer negativt, så varför inte låta det ske bara? It's not life changing! Fast det vet man ju inte heller.. så små saker idag kan lämna så djupa spår efter sej. Där griper oron in igen. Nu känns den lite mer negativa vägen aningen positivare, men vafan? Riktigt tröttsamt, imorgom kommer jag att ha ändrat mej i alla fall. Slår inte fast något ännu, tänker nog bara låta det ske. Din kaxiga j*vel.. ♥
Kommentarer
Trackback
