tänka sej.. att det var så tungt i morse! har tuggat av halva läppen, sparkat sönder mina tår, svurit hela morgonen.men jag fick låna Apan idag. trodde han var motsatsen till vad han var. det var ju lite tryck i honom. satt och garva när vi inte ens kunde ta oss över galoppbommarna x) han var riktigt rolig att rida, tackar Annika för att hon gjorde min förmiddag!! men när vi väl var hemma gick jag in i deppokomat igen efter att ha fixat lite med Fiffi. gick in och hade missat ett samtal. fick då ett sms som fick mej trilla ur soffan!! vips så var jag gla och smått panikslagen igen. nu ber jag till allt som går att be till om att Fiffi joinar mej i denna helt galna upplevelse. ber natt och dag, och nu ikväll kände vi inget alls i ben och hovar. tror att denna skit som slaktat mej de senaste dygnen var ett tecken på hur djävla lyckligt lottad jag egentligen är. herregud, en önskan som går i uppfyllelse. det här kan ingen slå, folk får säga vad dom vill, slänga ur sej den värsta skit dom har, för det här kommer jag leva länge på. what doesnt kill ya makes ya mentally fucked up. men jag tror jag lärt mej något av det!
