Nu har min häst varit GULD i två dagar. Tror jag helt plötsligt lärt mej rida eller nåt, för allt föll liksom på plats igår. Gick ner på banan en sväng och slängde fram lite bommar, bara som en solfjäder. Mest bara för att få lite fokus, Queenie har lika bra fokus som jag själv haha, gör vi en sak mer än två gånger så lackar hon ur och hittar på något helt annat. Precis som mej x) Tycker det är perfekt med bommar på det viset. Går att öka, minska, rida lite hur som helst. Dock möblerade Queenie om det lite, så det var tillslut fyra bommar helt raka.. men fick i alla fall ut det jag ville, det jag inte hittade dagarna innan. Red bara bara bara som jag gör för Helena. Det har funkat så bra på Queenie, på Jackie också för den delen. Vi skruvar bara ner allting en nivå, främst tempot. Annars är lösningen på de flesta, särskilt alla hästar jag rider på Hamre, att rida framåt. Det är även viktigt för Queenie att få komma fram och hitta en bjudning. Dock är det aldrig något fel på bjudningen hos den hästen haha. Men det funkar inte att köra med pang-på-rödbetan-metoden, eller som vi red för Jens Fredricsson, på Queenie. Att trigga igång dom där bakbenen för att få hästen lösgjord. Det funkar utmärkt, älskar det på de flesta hästar men min är aningen nervig och känslig för det. Det går inte riktigt att trycka ihop det hela ännu, vi får ta en liten del i taget! Hade igår Mårtensson ute, han kollade igenom Q. Hon var mycket bättre i överlinjen, helt bra faktiskt, ingen låsning eller vridningar! Så himla skönt. Dock lite låsningar i bogarna, men hon går ju på sina bogar hela tiden och är hemskt svår att få på bakbenen emellan åt, så han tyckte inte att det var så konstigt då. Det blev i alla fall ett lyckat och kort besök. Så damen fick komma ut i skogen en snabbis idag, skrittade och travade. Också idag var hon super, vet inte vad vi hittar på imorgon. Lite lättare arbete av något slag! Skulle hoppat, i Björka på Pay'n jump 90-1m men tar det lugnt efter "behandlingen" igår! Hoppar senare i helgen tänkte jag. Nej det är så mycket som kommer att falla på plats känner jag. Jag vet ju precis vad jag letar efter, hästen jag red på Irland i höstas. Vet att det finns där, allt vi kunde och jobbade för. Tycker att hon utvecklats 100 steg redan, bara i hoppningen. Men det markarbete jag fick beröm för att jag gjort är ju som bortblåst. Jag har så många anledningar att vara arg och less, att faktiskt hata. Men ser förbi det för jag känner hur otrolig min häst kommer bli, faktiskt i mina händer! Käns underbart.