Satan, min häst var mycket billig idag. Tvärnita för en liten beck (som vi rider förbi 5 av 7 dagar i veckan) och nockar mej i bröstkorgen. Trodde, precis som alla gånger jag blivit misshandlad av denna häst, att jag skulle dö. Fick ingen luft, hostade, grät, trilla nästan av i kaoset. MONGOLIDHÄST! Mår piss, ont över allt, alla hästar har jag kunnat skicka iväg idag. Fölungarna på praktiken är änglar i jämförelse med retardgänget här hemma. Fölisarna som bet mej i benen och arslet hela förmiddagen medan jag slet med att trassla ut alla mammahästars manar. Tacka vet jag att Cindy och Gunde inte har några tänder ännu. De andra mupparna är flitiga med sina, vilka blåmärken jag har!! Haha Har ridit Blondy, Tracy, Queenie och Jordan idag. Blondy var sär, skitdryg och ville ingenting, sprang bara runt och låtsades vara lite förvirrad och stressad. Tracy var riktigt sur på mej när jag krävde lite mer. Slog med huvet och ville inte öka eller korta sina steg, bara springa fortare och långsammare. Helst fortare. Queenie är ju riktigt knäpp ibland, eller för det mesta jämt. Älskar hennes inställning och attityd men tror hon har värre agressionsproblem än mej! Lite utav ett special case är hon allt, damen. Imorgon blir det fokus på HÖG nivå. Hästarna är alltid dem som ger mej styrka och motivation till att göra vadsom, men ett steg ner betyder nya idéer att bryta gamla mönster. Idag må de ha tagit all min styrka och allt tålamod. Det är ju så att det kommer vara bortglömt snart och imorgon ska jag gå ut till mina mongolider till hästar och göra allt som jag gör bra. Already one step ahead!