..sitter jag och går igenom mitt tal på engelska som jag ska redovisa idag. Det är ett tack, till Jack som inte är med oss längre. Hann inte säga hejdå, så jag tänkte göra det idag. Känns skumt, jag uttrycker aldrig mina känslor verbalt och skulle aldrig göra det heller. Inte säga hejdå till Jack inför min klass. Det känns väldigt privat osv.

Men jag tänker, step up! Och jag är en jäkla bra tänkare (även om jag oftast inte kommer fram till något vettigt) och grejen med tal är att fånga lyssnarnas intresse. Lyckas jag beröra har jag betyget som lagt redan! Så varför inte? Jag får själv en klump i halsen när jag läser, jag fåt hämta andan mellan varje stycke och ta ord för ord. Jag är inte född med talets förmåga, jag avskyr att tala inför folk. Men jag känner mej trygg i min engelska och mina ordval. Brister jag inte själv igråt har jag gjort det bra och jag vill höra feedbacken! :)