Oct. 30, 2013
Efter dagens uppenbarelser.. Jag vet inte om jag känner en lättnad, eller bedrövelse över att jag inte längre är ponnyryttare. Borde känna mej stolt att ha passerat det stadiet, men varje gång jag hoppar Blondy så krävs en sån sjuk jävla ponnyridning. I Avesta RK i somras när vi tillsammans vann en klass, då jäklar var det kul. Då speedade vi för vinst, faktiskt helt kravlöst till en början. Då var det nu eller aldrig på ett vis. Kanske inte likt så dramatiskt, för jag är ingen dramatiker, men i alla fall. Då hade jag ett tänk med mej in på banan. Jag ska sätta en nolla i grunden åt Hanna, och rida en omhoppning som Blondy aldrig har tagit sej till. Hej hå kötta på, kravlöst och inga problem att fasa över. Då kan man plocka fram det som krävs, det som egentligen går emot min ridning på alla sätt och vis.Idag var det inte riktigt så. Mina ponny skills verkar ha svikit mej. Min högra fot kan inte kompensera för min vänstra hand osv. Blondy läste inte alls de signaler jag tyckte var passande, och när hon väl svarade fick jag en väldigt grinig häst i respons. Jag är inte van vid denna typen av ridning längre. Jag sitter gärna och finslipar detaljer på marken, gör tekniska små övningar för mej själv, mobbad som jag är. (För er som är nyfikna spydde precis min katt på min matta..) tillbaka till ämnet. Jag är väldigt precis och vill inte ändra på det. Jag kan, men låter helst bli. Det är ingen konst egentligen rent tekniskt sett, utan handlar nog mer om hur insatt man är. Jag tyckte väl att det inte var sådär skitkul idag eftersom jag inte fick sitta och knopa i min egna perfekta värld, på Blondy som i mina tankar var i perfekt balans och styrka att bränna ett 130 hinder utan ansträngning. Perfektion, utomordentlig perfektion av allt ihop!! Eller inte.. Haha Att vara lite på, lite gamey kan jag. Är jag. Att ständigt driva som en gris är jag inge vidare bra på, speciellt när jag inte får bättre respons än en halv bockning efter hindret. Fast sådant kan diskuteras men det struntar jag helst i. Hur som helst. Jag tar hellre åt mej att någon säger åt mej att RIDA MER, inte så jävla perfekt och fint som jag kan, än att jag blir tillsagd att rida finare! För mej ligger det mycket i det. Blondy må vara det där fallet, luckan som går mej på nerverna på de få vis Queenie inte kan. Och det är inte många ska ni veta.. men likt förbannat ska man på't igen, igen och igen och så några gången till tills man blir mer nöjd än första vändan. Det jag gör är alltid värt att kämpa för! Även om jag lär vakna med en redig reningsverk imorgon.. love life!
Kommentarer
Svar:
Hej. Tack för svar!Jag funderar på det anatomiska huvudlaget, vad det kostar och om sidostycken ingår? Samt den lösa nosgrimman med pannband utav snake style, vad de kostar! Mvh Emelie
jackiegrange.blogg.se
Trackback
