Några relativt nya är exempelvis:

*När jag provred Queenie i Sverige. Då hon klev ur transporten så blev jag illamående, den häst som jag red på Irland fanns inte där. Istället kom det ut en liten häst, mager, lång i hovarna, skavsår stora som kastrullock, det fanns ingen ork kvar i henne. Det var otroligt jobbigt att se när jag förväntade mej att se  henne som hon var på Irland. Detta är ett av de sämre ögonblicken.

*Ett bra ögonblick var första gången jag red BonJovi. Förväntade mej det värsta, var inte ens beredd på att komma upp i sadeln. Men allt bara stämde. Jag saknar den känslan.

Bra och dåliga minnen.. Det får räcka så. Jag har så himla många på lager. Som alla dagar och hästar i Irland, första felfria rundan med min shetlandsponny Edda, Queenies debut och nolla i 110, Queenies skada, Jack som föl, min 110 debut med Jackie då jag flög av och fick sand i hela näsan, tävlingsdebuten och vart enda minne med Plupp, stunderna då Fiffis attityd chockerat mej.. Såååå mycket!